Det jobbar så mycket folk överallt, två i varje sketen butik. Minst. I en restaurang med fyra kunder kan det finnas tio bakom disken och fem till inne i köket. I mitt bostadområdet har vi tre vakter vid porten som står mest och snackar skit med varandra, en man som sitter vid ingången till vårt hus och en kvinna som jobbar i hissen. Hon är bara där från 09:00-17:00 så för det mesta får man trycka på knapparna själv.

Fantasier där jag går runt och effektiviserar allt omkring mig spelar som en neoliberal slasherfilm inne i mitt huvud. I mina tankar håller jag en stor röd tuschpenna och ritar ett sträck över mannen vid ingången, hisskvinnan och två av de tre vakterna.