Jag fikar tjugotre meter från järnvägen. Det är fyra stycken i restaurangen, förutom jag. Ingen av oss säger någonting. Jag letar efter smulor på en stol, medan min espresso kallnar. Utanför väntar inte en enda person på ett tåg som snart ska gå. Personen mittemot tittar på mig. Han tittar endast en kort, kort stund. Hans kavaj är brun och för liten, hans näsa blodig.

Jag fortsätter leta smulor, jag letar på stolen. Jag hittar inga smulor, det finns inte en enda smula i hela lokalen. Nu tittar en annan man på mig, närmast stirrar. Han reser sig upp och går mot dörren. Jag försöker öppna min medhavda bok, men det går inte. Alla sidor är ihopklistrade, varenda sida oläsbar.